...kanske en annan dag

Annandagen är efteråt. Efter julaftons djup och juldagens sammanfattning, vad finns kvar? Just det, efteråt. Juldagen är den dag då vi sammanfattar julen, då butiker är stängda och snön ofta börjar falla. Annandagen är nog till för julens avslutning. För efter att man sammanfattar något tar det rimligen slut, så också i fallet med julen. Under annandagen finns bara resterna av resterna från julbordet kvar, den stora julklappshögen under granen är öppnad och överraskningen är borta. Finito.

Den sista chansen att se julen är borta för i år, det dröjer tolv månader till innan vi får vår nästa chans. Juldagen är över, tiden för sammanfattning och reflektion över den gångna julen. Det där dygnet som kommer efter för att få oss tillbaka i balans efter glädje, mat och stress. Annandagen är julens apokalyps, finalen och det sista vi ser av den innan resten av året drabbar oss med full kraft. Annandagen är nog som en slags extra juldag, för att fördröja lidandet så att vi inte ska få ’Julen är död för i år’ stämplat rakt i ansiktet oförberedda.

En vanlig dag med juletitel, och då är vi tillbaka vid mötet mellan konkret/abstrakt jul. I själva verket är julhelgen bara vanliga jävla dagar med andra titlar, och då särskilt annandagen. Det finns ingen vettig anledning till att det är en del av julhelgen, utom att den ska fördröja insikten om julens bortgång. Förhoppningsvis har vi då fått så mycket vardagsliv att tänka på och möten inbokade att vi inte märker lika starkt att julen faktiskt är borta.

För vad är efter annandagen? Jo, mellandagsrea med mer stress… Och inte julstress. Mellandagarna är bara vanliga inrutade dagar med vanlig, inrutad stress. Och kanske är det också en påminnare om att det faktiskt finns lite jul kvar i vardagarna också, julen är inte över efter att paketen öppnade och man återhämtat sig efter all mat. Julen kommer ändå finnas eftersom den, som tidigare skrivet, är del av vår uppväxt och alltså av oss. Sedan finns det förstås de som skjuter bort julen och säger att den bara är en ursäkt för att få saker och äta tills man spricker, men de människorna är oftast lika klyftiga som en inkontinent Arne Hegerfors som tagit valium.

Annandagen är en sista bit konkret jul, efter den finns bara små påminnare så som att öppet köp och bytesrätt kunde ha varit bra att fråga om när man köpte den där boken. Men annars är det finito. Det är därför det inte finns så mycket att skriva om det. Men jag är här för att skriva om det. Bloggen är en kvarnsten, och den ska dras i tid och otid. Även om jag slappat en del med det. Men mer om det senare i vardagliga, humoristiska bloggar.

Nej, time to face it. Julen är snart över, och de sista släktbesöken bleknar bort, medvetandet återvänder, julklappar klagas på och man kliver upp vid tolv. Den abstrakta julen försvinner och konkret vardag är lättare att acceptera tack vare den övergångsfas som kallas annandagen. Mellandagarna är den tid då man stället om från en högtid till en annan och förbereder sig för nästa baksmälla, överfulla mage eller helgdag i allmänhet. Och den är nästan bara konkret, eftersom nyåret inte kräver en stämning på samma sätt som julen gör det.

Annandagen, som skrivet mer än väl. Vi ska vara glada att vi har den. Hundra procent jul? Hundra procent vardag? Kanske en annan dag. Det här är en annandag. God jul för sista gången i år, och i och med det här är min julhelgsbloggtrilogi är avslutad.

Kom änglar, kom älvor, det börjar bli kallt